tisdag 17 april 2012

Återblickar

 Förra sommaren var händelserik, jag borde ha startat den här bloggen då. När alla andra tycktes bygga altaner och trädäck rev vi vårt. Vilket uppenbarligen var tur, för den enda bärande konstruktionen visade sig vara räcket.

Här poserar min man, en ypperlig akrobat. Vad bilden inte visar är att han (naturligtvis) trillar ned senare.

Mitt i allt detta (alltså inte just i det ögonblick som min man bestämde sig för att trilla under sina akrobatiska övningar) flyttade min bror ifrån lägenhet till hus och fick plötsligt en jättelik trädgård att leka i han med! Vårt nya intresse blev snabbt att åka hem till honom och äta jordgubbar, innan vi kom på att vi faktiskt kunde ha jordgubbar vi med.
Hans hus behövde dräneras om, så inte mindre än tre släpkärror med växter från jätterabatterna närmast husgrunden behövde plötsligt ett nytt hem. Naturligtvis tog vi hand om de stackars flyktingarna, vad skall man annars göra? Med löfte om att återlämna skott på trädgårdsstormhatt, flox, akleja och pion (bland mycket annat) fick vi glada i hågen börja anlägga rabatter!
Sedan tidigare hade vi påbörjat ett torvparti, den stenlagda gången och rosenrabatterna samt en rabatt på baksidan för rabarber. I och med våra nya gäster fick det mesta möbleras om och den karta vi ritat blev hastigt och lustigt reviderad.

Så en dag när jag sitter där och gräver bredvid min älskade Leonardo da Vinci (den lilla rosen längst till vänster på bilden ovan), hör jag hur det skvalar av vatten. Det luktar också lite unket - från rabatten tror jag först. "Måste plantera marktäckare snabbt, katterna bajsar ju överallt!" minns jag att jag tänkte. Samma dag beställde jag rosablommande lammöron.

Den där unkna stanken visade sig komma från krypgrunden och det skvalande ljudet var inte bara vatten som droppade i ett rör, så naturligtvis fick vi ta dit snickare också. Jag bör tillägga att vi just i den här perioden inte hade någon vidare ekonomi - jag var på gränsen till arbetslös och vägrade söka a-kassa (hur skulle jag annars fått tid till trädgården kan man undra; att skriva in sig på Arbetsförmedlingen är mer krävande än att gå till ett arbete), min man var sjukskriven (men på väg ur sin depression, så allt lutade i alla fall åt det ljusare hållet) och naturligtvis har vi ju som alla andra människor räkningar att betala ändå! Hur vi fick det att gå ihop är mig fortfarande ett mysterium. Ändå hade vi råd att åka till handelsträdgården varje helg (så fort min brors blomor blivit planterade upptäckte vi att vi hade väldigt tråkigt när vi INTE grävde ned nåt i rabatter) och köpa växter, och vår dotter var precis lika entusiastisk som oss andra! Nu för tiden är det hon som KRÄVER att vi skall åka dit, så under påsklovet har vi varit på handelsträdgården tre gånger. Vi har kommit fram till att hon måste få en egen trädgårdstäppa att greja med, vi måste ju nära det här intresset.

Den här milda vintern har varit snäll mot våra planteringar, allt verkar ha klarat sig. Den enda som ännu så länge inte visar några tecken på att vakna är min Rose de Rescht. Jag hoppas att hon bara är morgontrött, men hon har stått illa till för nordöstanvinden. I sommar kanske vi borde plantera en häck som vindskydd.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar