tisdag 24 april 2012

Löningshelg!

Lön! Hur lång tid tog det att bränna hål på fickorna? Ungefär en timme - med bilresan till handelsträdgården inräknad. Sju rhododendronbuskar och två körsbärsträd rikare - utöver Sagas vindruvor och bocktörne - for vi hem, glada i hågen och började plantera.
Bocktörne sägs vara ett hopplöst ogräs, men om man gillar gojibär kan man säkert hitta en bra växtplats där de inte kan skicka iväg rotskott. Som i en jättegryta, till exempel? Vi hittade ett hål i berget utan närbelägen vegetation där dotterns fynd fick flytta in. Hoppas nu inte att fröna förflyttas överallt av fåglar...

Jag och dottern passade på att göra iordning rosenrabatterna när vi ändå var igång. Alexander, som har fått vänta länge och väl på att hitta sin plats i trädgården fick rum bredvid Gavnö och Friesia. Leonardo da Vinci blev förflyttad en aning från blåsten och fick lite nytt sällskap: ett par Digitalis Purpurea. Vi hittade en sort som skulle blomma i lite mildare rosa toner: Gloxinaeflora. Jag tror inte hon tar udden av varken Leonardo eller Iceberg. Tyvärr var lavendeln som skulle vara härdig mer eller mindre död. Jag lyckades rädda tre av sex plantor. Jag hoppas att de klarar sig bättre nästa vinter.

Rhododendron har jag ju en förkärlek för, och har idag fått tag på några jag inte haft sedan tidigare. Jag hade ju inte ens den vanligaste vanliga Catawbiense Grandiflorum, till exempel. Vi har nu tre. En till bina, placerad bredvid Cunningham's White; två till vår Asien-inspirerade blivande gångstig från ännu ej befintliga parkeringen. Det blir nog fint när det är uppväxt tillsammans med bergsbambun, just nu ser det ganska löjligt ut. Allt får ta sin tid (eller snarare: trädgården är roligare att pyssla med än en tråkig grusplan, trädgården går att vänta in). Vi skaffade oss också tre Roseum Elegans, även dessa planterade på ovannämnda platser. Så sist men inte minst en sort som är rödblommande! Hurra! Och med världens häftigaste namn! Vulcan's Flame. Nästan lika häftigt som den eldigt röda montbretian -  och lika häftig i färgen - Lucifer. Den blir utmärkt i torvpartiet.

Körsbärsträden, båda av dalasorten Fryksås, är fortsättningen på vår uppfart. Här är maken och dottern i full fart med planterandet. Hela slänten upp till vårt lilla berg skall bli en hyllning till våren. Ja, vi har saknat vårfärg här och som vanligt går vi till överdrift. Vi har satt mängder av narcisslökar, skogslök och olika liljor under fjolåret, fler blir basen. Där finns redan massor av liljekonvalj och gullviva. Vi har haft en underbar dag, bra motvikt till något som bekymrat mig denna veckan.

Jag är lärare till yrket. Jag skall alltså lära barn att hantera vårt samhälle. Detta är ett samhälle som har utvecklats längre och längre ifrån naturen, skapat en livsstil som för oss bort från det som är värdefullt. Är detta verkligen att lära barnen någonting bra; bör de egentligen passa in i denna stressade tillvaro? När jag läste denna artikel på Reuters kunde jag inte bli annat än besviken på oss. Inte för att det var någonting nytt, som biodlare intresserar man sig för udda litteratur. Att det har lämnat sitt nischade lilla fack och ramlat vidare till dagstidningar antar jag betyder att problemet blivit allvarligare än tidigare. Tänk att vi, för vår egen lättjas och ekonomiska vinnings skull är villiga att förstöra allt omkring oss. Vi tänker verkligen inte längre än näsa räcker. Ska jag säga - så mycket bil som jag åkt idag för mina växters skull.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar