lördag 21 april 2012

Soldis, växthus och örter

I morse när jag vaknade hade solen redan hunnit klättra upp på himlen och det första jag tänkte var "Nej! Jag har sovit för länge, jag som har så mycket att göra idag!"
Eftersom min dotter fyller tre år imorgon har vi kalas hela helgen - hembakta mördegskakor, tårtor i överflöd och som vanligt till hennes födelsedag - årets första BBQ! Lite för kallt för att äta ute i år, trots att våren kom tidigt, men grilla hör traditionen till så det måste vi göra.
Nåväl. Jag steg stressat ur sängen och var nära att missa denna vackra utsikt från mitt fönster, trots att min säng är placerad på ett sådant sätt att det första jag ser varje morgon är solens reflekterade ljus mot de röda tallarna.

Jag stannade upp, saktade ned och tänkte "Äh, vad hade Saga helst velat ha, kul med mamma eller kalas?" Naturligtvis hoppas jag på att hon vill ha kul med mamma, så istället för att städa bestämde vi oss för att baka, leka och busa. Lite skit i hörnen...
Så när vi har som roligast ringer min vackra mor och berättar att min lika ståtliga moster har ett nedmonterat oktogoniskt växthus som hon inte längre har plats för. Om jag vill ha det? Naturligtvis, vad vill hon ha för det?
Ingenting, för ritningen saknas. Och jag som älskar att lägga pussel!
Så som ni ser blev dagen bara bättre och bättre.
En stund innan gästerna kom fick vi en paus - en välbehövlig sådan. Dottern somnade och jag fördjupade mig i en bok; Lyckas med din örtagård av Jörgen Schwartzkopf. Där läste jag att Rosmarin kan bli en dryg meter hög där den hör hemma vid Medelhavet, så varför skulle jag inte kunna försöka mig på Rosmarin igen? Förra gången övervintrade jag den alltför mörkt antar jag, men hur skulle det gå i ett växthus? Kan jag med enkla medel hålla temperaturen runt tio grader under vintern? Tankarna virvlade vidare till kameliorna på Trädgårdsföreningen i Göteborg. Där finns ett flertal sorter från den knappt meterhöga Camellia Reticulata till de pampiga Japonicorna på fem meter. De blommar så vackert i januari. Ja, jag fick storhetsvansinne. Det är ju inget stort orangeri vi har fått, endast ett växthus på tolv kvadratmeter - vilket ändå inte är så lite!
Jag kom fram till att om vi lyckas bygga upp det i år kan jag i alla fall hoppas på att kunna förkultivera mina örter där nästa vår istället för att fylla hela matsalen och vardagsrummet med minidrivhus och pluggboxar. Kanske kan jag övervintra ett och annat om jag ordnar en värmekälla. Små saker. Som en rosmarin och en klotbasilika. Apropå basilika, var det inte Plinius som förordade utfodring av basilika till hästar som ett slags afrodisiak inför avel?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar