torsdag 17 maj 2012

Häck på tapeten - kors i taket!

För en tid sedan ställde jag frågan - både här och på andra ställen - vad ska jag ha för buske för att bygga upp rum i trädgården?

Mina krav:
• Vintergrön
• Fullt härdig
• Tät
• Högväxt

Det verkade som att det enda som fanns att tillgå var vintergrön liguster, en växt som inte helt stämmer in på alla mina krav men fram till idag såg ut att vara det enda alternativet för mig.

Så när jag surfade runt idag hittade jag någonting som var ännu bättre. Städsegrönt bladverk, klarar formklippning, härdig till zon fem och betydligt med högväxt (vilket var ett av problemen jag valde att vara överseende med); blå järnek. Jag var först inne på Ilex Crenata, eftersom bladverket mer påminner om buxbom till utseendet, men denna buske är för vindkänslig för min trädgård på bergstoppen.

Blå järnek är mycket lik vår inhemska som växer naturligt här i Bohuslän, men med en viktig skillnad: den blå dör inte vid -23 grader celsius. I vindbyarna här kan de få minusgraderna lätt bli ganska vassa.

Blå järnek är framtagen av en trädgårdsamatör på femtiotalet, en hemmafru som bestämde sig för att börja med trädgårdsarbete efter familjens köp av hus med fem hektar trädgård på Long Island. Hon intresserade sig ganska raskt för järnek.
Den vanliga Järneken blev med sina sex meter aningen för hög för hennes smak, varför hon korsade den med några betydligt lägre sorter, däribland Ilex rugosa - med lyckat resultat.
Så 1956 kom en tuff vinter som tog död på alla hennes plantor - utom just de som hon korsat med Ilex rugosa. Hon behöll dem, observerade dem och valde slutligen ut två av dem; en hane och en hona. Dessa fick namnen Blue boy och Blue girl. Från dessa härstammar alla hennes övriga sorter som Blue prince, Blue princess och Blue angel, sorter som är lätta att få tag på i vanlig växthandel idag.

Ett problem med att ha dessa till häck är att de växer långsamt och i detta sammanhang blir ganska dyra. Annars är häck av järnek inte helt ovanligt i västra Europa.
Som ni förstår på sortnamnen är dessa buskar inte självfertila. De vackra järnekskvistarna med de röda bären som pryder varje julkort kommer från honplantan, men för att få dessa vackra bär behövs också en hane inom ett inte allt för långt avstånd från honplantorna.
Vidare är busken lätt giftig, även bären, varför rådjuren håller sig borta från dem. Fåglar däremot älskar bären så snart frosten har bitit i dem ett par gånger.

Järneken verkar alltså vara mitt val till innervägg i min trädgård, även om jag egentligen hade tänkt mig mer buxbomsliknande blad.

2 kommentarer:

  1. Det där var intressant. Det verkar väldigt fint med en sådan häck.
    Själva har vi en tujahäck. Den är ju väldigt snabbväxande och vintergrön. Vi klipper den på sidorna så den inte blir för yvig, men toppen ska vi ta först i år då den nått lagom storlek. Vi är väldigt nöjda med den, men det kanske inte är vad just du har tänkt dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Ingela! Tusen tack för tipset! Thujor är otroligt vackra, nästan ännu vackrare som häck. Det hade varit ett självklart val om jag inte hade haft gran och tall precis runt husknuten!

      Radera