onsdag 30 maj 2012

Så var det med den helgen

Alla de där tankarna om vad som behövde göras gick fullkomligt i sank. Först med en chock, då vi hittade en av våra katter i vägrenen när vi kom hem från jobbet. Vår andra katt av fyra som vi förlorat till trafiken. Jag blir lika upprörd var gång jag ser ett påkört djur i vägrenen - det behöver inte vara en av våra katter för att det ska göra ont i hjärtat - det är ett så stort slöseri på liv. Här har vi människor bråttom från punkt A till punkt B, och för den sakens skull blir djur lidande. Ett vackert liv som bara sopas ned i ett dike och ruttnar bort.
Vår lilla Trulli finns inte mera och hon är väldigt saknad. Inte bara av oss, utan av våra andra katter Hasse och Ninja lika så. Ninja, som alltid ska hålla ordning på allt och alla, letade efter henne hela kvällen. Trulli var en pojkflicka som kunde ta i med hårdhanskarna mot Hasse men också leka stillsamt med vår lilla dam och minimamma Ninja. Alla våra katter är före detta vildkatter som vi har räddat från avlivning och det har tagit tid att få dem tama. När man lägger ned så mycket arbete på en katt för att ens få komma fram och klappa den, blir man otroligt fäst vid den.
Eftersom vi hade bestämt "spontan" grillfest med några kompisar under fredagkvällen var det brådskande att få iordning allt. Jag vet inte om jag helt enkelt inte tål lika mycket som förr, eller om det är chocken över vår förlust i kombination med trötthet efter tretton timmars övertid på en vecka: Det verkar som att festligheter, även av den mildare sorten, ger allergiska reaktioner i form av skallebank, trötthet och håglöshet dagen efter.

Lördagen började med en slapp promenad i trädgården med kameran i högsta hugg. Maken och jag fick för första gången sedan trias (eller är det tertiär?) lunka omkring i morgonsolen på tu man hand, diskutera utan att bli avbrutna (även om det faktiskt är ganska mysigt när Saga avbryter, för hon ställer så bra frågor) och jag fick till och med i mig en kopp kaffe! Efter det kom dottern ut, fly förbannad över att vi inte satt bredvid henne i sängen när hon vaknade, ett humör som höll i sig resten av dagen men framåt kvällen övergick i eufori när vi åkte hem till min vackra mamma för att hälsa på i hennes härliga trädgård.

Jag var just på väg upp till bina för att möblera om, när grannen kom förbi. Vi har ännu inte fått klar avstyckningen av marken, den där hektaren som skall bli (eller ja, den är redan, det är bara formaliteterna kvar) resten av vår tomt. Vi streckade på kartor, skrev under papper och pratade lite strunt och sedan var klockan plötsligt tio. Hastigt och lustigt gjorde vi rent ett par ramar till, sedan fick jag skynda mig upp till bina.

I gula kupan konstaterade jag att jag ännu inte lagt ut något skyddsnät. Det var bra på ett sätt - drottningen har inte hamnat i fel sarg. Nackdelen var att hon mycket väl kan ha förflyttat sig upp i skattkistan, så det var bara att plocka ur ramarna och börja leta efter henne. Under tiden hann bina bli rejält ilskna i samma takt som klockan närmade sig två. De är väldigt pålitliga. Klockan två var de hemma, allihop och väldigt upprörda över att någon dåre i vitt envisades med att rota omkring i deras hem.
Bin är intressanta djur. När de har varit för långt ifrån sin drottning längre än tio minuter blir de oroliga och börjar överväga uppfödandet av en ny drottning. Eftersom de bin jag undersökte satt i skattlådan, alltså en sarg utan yngel, blev de riktigt stressade. De började springa runt väldigt förvirrat och surra väldigt mycket, så jag fick raskt försöka avsluta arbetet för att det inte skulle bli för synd om dem.
När ett bi sticker och sprutar ut sitt gift sprids en doft som får alla andra bin i kupan att reagera direkt. De ser rött. Det var tur att jag bestämt mig för att ha på mig full skyddsmundering idag, för uppenbarligen blev jag stucken idag. Eller nja, min vita overall fick sig ett tjuvnyp, för den började uppenbarligen lukta. Alla bin surrade runt mig och jag fick jobba ytterst långsamt för att inte reta upp dem. Trött som jag var skulle jag naturligtvis retas lite extra med dem genom att fumla och tappa en av ramarna. Lyckat. Ännu surare damer som surrade runt mig. Innan nästa veckas koll i kuporna måste jag tvätta overallen.

Jag upptäckte att drönarna har kommit igång nu.  Härligt! Drönarna fyller kanske inte mycket till funktion i kupans arbete, men de är bra att ha i kupan. Forskning tyder på att samhället blir gladare av ett par karlar som peppar de små arbetande flickorna, så jag antar att de här herrarna är ordentligt smorda i munlädret. Drönare ger rikligare honungsskörd, även om de inte arbetar själva.

I den röda kupan fick arbetet gå snabbare. Jag skulle egentligen ha flyttat upp skyddsnätet en sarg, men eftersom klockan tickade iväg fick jag nöja mig med att sätta dit en skattlåda den här gången. Nästa vecka får jag börja med den röda kupan och låta den gula vänta. De i den röda kupan har varit så snälla hela tiden; jag får nästan dåligt samvete för att de inte har blivit lika ompyslade av det skälet.

Det var väldigt svårt att hitta drottningarna, så ytterligare en sak som måste göras är att sätta en liten färgprick på drottningarnas ryggar. Det borde jag ha gjort redan i fjol, men då var allt så nytt och spännande att det var ett kul äventyr att försöka hitta dem utan hjälp. I år är det visserligen också spännande, men den tid det tog att leta efter drottningarna idag resulterade i onödig stress för mina sötnosar, så det måste effektiviseras.

En annan kul sak - även om samhällenas drottningar är släkt med varandra är bina väldigt olika emellan kuporna. De i den gula kupan är längre och smalare, medan de i den röda kupan är rundare och pälsigare. Jättesöta! De i den gula kupan har också mer temperament, vilket egentligen borde avlas bort om man ska vara krass biodlare, men naturen ska väl också få något att säga till om? Det är dags att byta drottning till nästa eller nästnästa år i alla fall, så jag får väl försöka få tag på en från samma drottningodlare som jag fick den andra drottningen ifrån. Egentligen ganska lägligt om jag tar det nästa år, för då ska jag också göra ett par nya avläggare till fler kupor. Vi hoppas på att ha sågat bort en del sly under vintern i det som ska bli fruktträdgård (åter igen väldigt pretentiöst) och börja plantera äpple och päron bland annat. För att säkra pollineringen ska två kupor stå där.

Appropå pollinering: Jag hörde att det skulle bli ett dåligt blåbärsår i år. Inte här :D Jag antar att blåbären är väldigt beroende av bin (och bin tycker om blåbärsblommor, så det går ju på ett ut), och vildbin är tyvärr någonting som har försvunnit i rasande tempo världen över.

Om du inte är intresserad av att ha tambin - värna åtminstone om solitärbin och humlor. De är säkra kort för god pollinering i trädgården. Solitärbin trivs i gammal ved. Har du en gammal torr vedpinne kan du borra hål i den så att solitärbina kan flytta in. Vi har många olika typer av solitärbin i Sverige och de är svåra att se skillnad på, men de vanligaste är olika typer av sandbin.
Humlor tycker om upp och nedvända terrakottakrukor som är nedgrävda i jorden. Vill man ha någonting riktigt gulligt för dem kan man skaffa sig en humlekupa, men det kan ta ett par år för humlorna att flytta in. Har man tama möss kan man peta in lite begagnat strö från dem, det ska tydligen vara något som humlor gillar. Helst sorkströ, men hur många av er har tama sorkar hemma i köket? Jag frågade Hasse, vår hankatt, var han hittar alla sina sorkar, men han vägrade svara. Han trodde väl att jag tänkte ta dem ifrån honom.

Annars har det inte blivit så mycket gjort i trädgården; desto mer bilder är tagna som kommer upp längre fram.

Jo! Jag och Saga påbörjade syrenbersån idag! Grillen på bilden har fått sprickor, vet inte om det är ett egentligt problem; vi vill hur som helst hellre kunna rulla grillen till olika platser i trädgården. Den stationära ska rivas.

Så blir det över 200 besökare en dag kan jag ju lotta ut en väl begagnad grill mot avhämtning!


2 kommentarer:

  1. Ojojoj... Vilken helg! Stackars er när det gäller katten! Håller med dig helt och hållet!

    Har aldrig kommit i kontakt med biodling tidigare men när jag läser din blogg nu så verkar det ju riktigt häftigt och intressant. Inte visste jag att det var så mycket "intelligens" i bin och så mycket pyssel med dem. Rena rama vetenskapen ju! Trodde lite naivt att man hade några bikupor och där stod de bara tills man samlade in honungen :) Alltid lär man sig något. Sambon som är livrädd för allt som surrar skulle nog inte bli så glad på mig om jag blev intresserad av biodling :)

    SvaraRadera
  2. Bin är faktiskt ganska lättsamma husdjur, det man behöver tänka på är att se till att de inte svärmar ;)
    Min man var inte heller så nöjd över min nya "hobby"; du skulle ha sett hur nervös han var när vi hämtade dem...

    ...ilsket surrande i bagaget på vår Volvo kombi... :D

    SvaraRadera