tisdag 17 juli 2012

Full fart i trädgården 2

Av 

Bollywood Carma 
HappY
Gardening inc.

skaparna bakom 

Full fart i trädgården

och 

Kackel i trädgården

kommer nu uppföljaren.


Är Roberta verkligen en höna?

Kommer Dagmar någonsin bli sällskaplig eller får vi bygga ett eremitage i trädgården?

Och vad händer med rosorna?

Du får läsa om allt i den kritikerrosade fortsättningen
(och tänk dig Bollywoodinspirerad sång och dans till detta)

Full fart i trädgården 2

Roberta har bråttom!
Under veckan som har gått har det alltså hunnits med mycket kackel. Eftersom höns liksom andra djur behöver undersökas regelbundet gäller det att få dem handtama. Det gäller också att ha fasta rutiner och prata med dem, för de lär sig förstå ganska snabbt.
Günther
Som exempel: vi skämmer bort våra sötnosar varje kväll med godis. Solrosfrön, hampafrön och jordnötter. Jag har visserligen läst att de kan få förstoppning av för mycket frö, men de lever på pellets och allt vårt vegetabiliska köksavfall annars, så lite frö varje kväll tror jag inte är för mycket i alla fall. När det är dags för godis ropar vi hönans namn och följer upp med "Njomnjom! Godis!"
Jussi reagerar direkt.
Varför vi säger så här? Jo, när vår dotter var liten pratade hon inte så mycket, hon hittade på ett eget teckenspråk istället. Ett av de få ord hon sa var Njomnjom, som helt kort och gott innebar allt hon tyckte om att äta, som broccoli, banan och tomater. När hon skulle ge godsaker till katterna ropade hon "Katt! Njomnjom!" och det har stannat kvar. Katterna kommer springande som spjut när vi ropar detta.
En av hönorna pickade bara efter fingrarna på oss så fort vi kom i närheten, vår lilla Dvärgkochin Dagmar. Hon gillade oss verkligen INTE. Men tror sjutton det, att tvingas lämna sitt trygga hem, slängas in i en varm bil och kastas in i en ny gemenskap och bygga upp en ny hierarki kan ju knappast vara uppskattat. Vi har helt sonika lyft upp hönsen trots vilda protester och tvågsgosat med dem, "tvångla" som en väninna till mig skulle ha sagt.
Varje kväll när det vankas godis gäller det att man ska ha kommit in i hönshuset självmant klockan kvart i sju. För att få godsakerna måste man komma fram och äta det ur handen - den sista regeln undantagen när det gäller George, för han blir så uppspelt att han försöker äta upp handflatorna också. Hönorna är redan väl invanda i rutinen och sitter snällt och väntar på godis, äter ur hand och går sedan upp på sin pinne för att sova. Nja, George är ju lite som han är. Han är hellre ute i hönsgården och sprätter runt för att sedan gå till fodertråget och äta lite till. Han har missat godiset två dagar i rad nu. Han är otroligt glupsk, men så är det väl med alla växande pojkar.
Varför det är bra att göra så här är att man lär hönsen komma in när man ropar på dem. Det kan ju hända att man någon gång behöver vara borta på kvällen. Vill man vara säker från mink och räv gäller det att man är inomhus.
Dagmar

Och Dagmar? Ja Dagmar har blivit så här kelig.

Jag ogillar att se mig själv på bild, men OK för den här gången.
Hon går omkring och sprätter lite för sig själv och kommer bort till oss och kuttrar "vad gör ni för något?" innan hon återgår till sitt. Fortfarande en enstöring, men inte fullt så reserverad gentemot oss.

Den här skönheten är en Sumatrahöna som fått namnet Greta Garabo.
Prillan, en blandrashöna som ser farligare ut än vad hon är.
Men fortfarande undrar vi om vi inte ser små tillstymelser till sporrar på Roberta. Det är kanske bara jag som tvivlar, men hon beter sig väldigt tuppigt ibland. Min man är helt övertygad om att det är en liten flicka vi har med att göra, jag överväger könsförvirrad drag queen.
Hon är ju väldigt ståtlig, menar jag!
När hönsen var ute och sprang som mest under gårdagen passade jag på att lägga ytterligare två kvadratmeter på min stengång. Jag har nu grävt upp allt som skall grävas mellan de stora stenarna och det är bara ett par kvadratmeter till som jag har sagt att jag måste göra den här sommaren. När jag höll på som bäst med grävandet var det en av vildvittrorna som plötsligt upptäckte att här fanns det mask! Snart stod en hel skock höns med rumporna rakt upp i vädret och sprätte ned i mitt hål, så med ett skratt fick jag avsluta arbetet för stunden och bara se på.

När man har höns blir det lite roligare att rensa i jordgubbslandet också. Ogräset verkar vara otroligt gott, särskilt kvickrot. Jag fyllde tre korgar med ogräs - tänk, det syntes inte att där var så mycket förrän jag hade rensat ordentligt och såg hur fint det skulle vara - och slängde ut det i deras gård. Min tanke var väl att det med tiden skulle bli en fin maskkompost för dem att sprätta i. Visst, de åt inte upp alla tre korgarna med skräp, men säkert en åtminstone.
Kompostering blir också lite roligare. Strö, som man annars får lägga i komposten för att den ska bli luftigare blir nu standard med hönsgödsel. Mina blommor kommer bli så glada när det här har brunnit klart!
Med ett nyrensat jordgubbsland blev det dock lättare att se att många nya skott hade skjutits iväg även i år. SUCK! När vi börjar bygga upp odlingsterass nummer ett till jordgubbarna nästa år kommer vi ha hur många plantor som helst!

Mer gödning har gått ut i ett par rabatter. Kompost som har blandats med jord och torv har slängts ut, så nu är hela blå rabatten färdig för i år. När den nya mullen hade kommit på plats strösådde maken honungsört, en växt som inte bara älskas av bin utan också ger bra näring till jorden. Tar man av blommorna innan de gått i frö och myllar ned växtresterna får man ett mångsidigt gröngödningsmedel. Sedan är det bara att stoppa de utblommade blommorna i en papperspåse och låta torka så har man nytt frö till nästa år.
Gråtimjan
Massa sticklingar står och får rötter. Den lavendel som överlevde vintern klarar sig uppenbarligen i min trädgård (50% överlevde, resten dog), så av dessa tre plantor har jag tagit massvis av nya skott. De ser ut att må bra, liksom sticklingarna av gråtimjan, rosmarin och oregano. När jag ändå var i farten bestämde jag mig för att stratifiera frön till rosa multiflora 'Valentina', frön som är importerade från Ryssland av alla ställen. Det kan ta upp till åtta veckor innan man ser något tecken på grodd, men det är väl värt tiden att vänta. Japanska klätterrosor är väldigt tåliga - kanske smått ogräsartade på samma sätt som Rugosa - men blommar så sött med små vita rosor. De trivs bra i skugga, och har absolut ingenting emot att växa även på mager surjord. Jag ska låta en av dem klättra i en ek vid vår uppfart och resten ska få breda ut sig som en friväxande oregelbunden häck längs bergkanten där vårt nya hönshus ska byggas.
Iceberg
Leonardo da Vinci
Gavnö övergår i spräckligt rosa.

Nu blommar även Iceberg bredvid Leonardo! I år är han väldigt försiktig, men den enda blomman för i år är ändå lika vacker. Alexander och Carl-Philip har massor av knoppar och New Dawn... Ja New Dawn är någonting i en klass helt för sig. Knoppar och blommor avlöser varandra hela tiden!
New Dawn som får krypa fritt
New Dawn


Och sist men inte minst: jag har blivit tilldelad ett pris! The Versatile Blogger Award :D

Tack Ingela på Texasbloggen för detta, det värmer verkligen!

Men. För att få det här priset måste man göra någonting som är väldigt svårt: komma på sju saker om sig själv. Jag ska göra ett ärligt försök!

1. Jag tycker om det rena och naturliga, är alltså inte mycket för prydnadssaker om de inte fyller även en praktisk funktion (blommor uppenbarligen undantaget). Det betyder också att jag egentligen föredrar bruksföremål som också har ett skönhetsvärde. Min man tycker tvärt om: gärna massor av plåttriga prydnadssaker, ett par stänk av lite kitsch i kombination med svullen barock och rokoko, så vi får kompromissa väldigt ofta.

2. Jag saknar självsencur, vilket innebär att jag ofta råkar trampa folk på tårna utan att egentligen mena något illa med det. Oftast kan jag framstå som raljerande, fastän jag bara är väldigt glad över att få dela med mig av någon ny spännande erfarenhet.

3. Jag och min man har diskuterat ämnet varelse kontra görelse. En varelse klarar sig med att bara vara, medan en görelse hela tiden behöver ha någonting att göra. Jag är en görelse. Har mina händer ingenting att göra blir de fruktansvärt rastlösa och börjar pilla sönder saker. Ett exempel är när jag pillade sönder spolfunktionen på vår toalett för att undersöka vad som gjorde att man fick stor och liten spolning. Vi fick aldrig ihop den ordentligt igen.

4. Jag älskar att läsa skönlitteratur, men skriver om sluten om jag blir besviken på dem. Skriver annars gärna själv också och avverkar pennor och anteckningsböcker lika snabbt som andra avverkar dasspapper. Den bästa present jag kan få är en ny inbunden anteckningsbok storlek A4 eller en riktigt bra roman.

5. Jag tror alltid det bästa om folk, så till den grad att jag är naiv. Så blir jag också oerhört besviken när mina goda tankar om människor visar sig vara fel.

6. Jag har väldigt bestämda åsikter om mycket, men respekterar även andras ställningstaganden, så länge det finns vettiga argument. Det är kul att diskutera och argumentera!

7. Jag tycker om att lösa problem och är för det mesta väldigt optimistisk. Det här med att lösa problem kan gå åt det extrema ibland, som i trädgården till exempel. Allt kräver lång och noggrann planering för att lösa även problem som ännu inte har uppstått. Lika illa är det med planeringen av utbyggnad av huset. Vi har planerat och planerat fram och tillbaka i flera år nu, men å andra sidan har vi inte lagt undan så mycket pengar till ändamålet heller...

Puh! Det var det hela! Nu ska jag i min tur dela ut detta pris till femton andra bloggare. Jag väljer just dessa för att de ger mig mycket att läsa och inspireras av. Detta är kanske änu svårare, för femton stycken är nästan för lite. Ingen särskild ordning:

Monne på Alen Trädgård
Fia på En Trädgårdsälskares Betraktelser
Carolin på Hon som Talar med Blommor
Hillevi på Tankar från Trädgårdsmästarn
Rebecca på Trädgård med Utsikt
Fia på Trädgårdspyssel
Pia på Simsalabim
Ulrika på Timjan och Pioner
Charlotte på The Galloping Gardener
Lotta på Solrum Trådgård
Helena på Hus, Hem, Trädgård
Helena på Helenas hem o trädgård
Anna på Anna Vattenkannas Trädgård
Mia på Mias Trädgård
Pilgrim på Bland Rosor och Bladlöss

Puh! Så där! Nu var det gjort!

Mörka rabatten blir mer och mer rosa, tack vare makens alla liljor. Det börjar bli ont om plats för annat. Jag får nöja mig med att ha ett litet hörn med mörka blad, något som förstärks ytterligare av att de står i ett hörn och även har mörka blommor. Men liljorna är ju vackra, så inte klagar jag!
En av makens liljor, Lillium 'Mona Lisa'
Nu blev det så där långt igen! Ha överseende, jag lovar att skriva kortare nästa gång.

Kram på er!

10 kommentarer:

  1. Hönsdressyr... det låter onekligen praktiskt att de lär sig att lystra till sina namn. Vackra är de också!

    Att vara lite plump känner jag igen - sån är jag med. menar verkligen inget illa men bruka säga det jag tycker... Försöker verkligen skärpa på denna front.

    Tack för awarden!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag HOPPAS i alla fall att de ska lära sig, men sannolikheten är kanske inte så stor... Vad gäller George så lyssnar han i alla fall inte, så det är ett ganska lönlöst försök.
      Jag hoppas att folk har överseende med oss plumpa madammer ;)

      Radera
  2. Men vilken berättelse! Nu vill jag verkligen ha höns, men behöver nog lite mer dressyrlektioner innan dess! :) Fantastiskt! Tack så mycket för awarden! Lite smickrad över samlingen man hamnat i! Nu gäller det att tänka igenom nästa steg på egna bloggen! Pust! Ha det gott! :) Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Höns är väldigt lättsamma att ha med att göra, skaffar du dessutom ungdjur istället för vuxna så präglas de lite lättare ;)

      Radera
  3. Vi är också sugna på att ha höns! Verkar supermysigt! Tusen tack för awarden, det är så roligt att få höra att det man skriver ger något!
    /Rebecca

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir lite roligare att fortsätta om man får bra feedback, eller hur ;) men det får du ju alltid ändå... Även om man gör något bara för sin egen skull!

      Radera
  4. En får TACKA för awarden!För att du tänkte på mig i detta sammanhang :-)
    Vilket story ha ha kanske du skulle filma hönsen o lägga till musik :-)det vore kul att se!
    KRAM från mig!

    SvaraRadera
  5. Hehe, ja, varför inte ;)
    ...hm. Vem skulle jag kunna anlita som manusförfattare... Kostymör kan ju kanske bli svårt också...

    SvaraRadera
  6. Roligt att läsa om dina höns och jag älskar din Greta.G. Tack för awarden jag fick av dig, jag har fått den innan så vi får se hur jag gör. Kram och ha en bra dag/ Pia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja då är vi många som gillar din blog! Ja, visst är Greta vacker? Ett litet problem bara: Hon är boss i hönsgården. Tuppen och hon grälar jämt. Just idag var det OK stämning dem emellan, men det kan bli kortvarigt. Hon är en tuff skönhet.

      Radera