tisdag 3 juli 2012

Småbarnsföräldrar - sover de?

Tveksamt. Klockan tre hade jag mitt lilla troll hos mig i sängen. Hon ville ligga här så gärna att hon lyckades knuffa ur sin pappa över sängkanten med ren viljestyrka. Efter det lyckades jag aldrig somna om - Saga ligger bredvid mig och sprattlar, maken ligger i soffan och snarkar. Låter elakt och det är inte heller ordagrant menat: jag har varit ute och sparkat på honom ett par gånger men hinner inte mer än tillbaka till sängen innan han är igång igen.
Så det här med att sova i natt har jag givit upp med att försöka mig på. Nu är klockan halv sju och jag avnjuter en kopp kaffe istället.

Vid femsnåret blev himlen plötsligt kolsvart och fullkomligt öppnade sig över oss. Mysigt att ligga här under snedtaket i mitt rum och lyssna på smattret mot takpannorna. Jag plockade upp kameran för att ta några bilder, men kom på i samma stund som jag försökte få igång kameran att "ja just det ja, batteriet tog slut igår kväll när jag gick den vanliga rundan". Nåja, jag hade inget nytt att fotografera då, men nu på morgonen var jag smått grisk på mig själv för att jag inte satt batteriet på laddning tidigare. Nu är det fulladdat, så kameran är redo!

Den här helgen har varit häktisk. Vi har hunnit med massor! Plintar för en fristående spaljé är gjutna, förrådet är städat och det inre rummet tömt. Visst, jag vet - skjulet är fallfärdigt, men det får hänga med en säsong till. Kanske till och med två. Eftersom vi inte hunnit bygga hönshuset än och vi ska skaffa de nya familjemedlemmarna till helgen, var det dags att ordna en provisorisk lösning. Därför är snart ett litet hönshus färdigt längst in i förrådet medan det fortfarande ligger ved och torkar där vi ska bygga hönsens riktiga hem. Vad vi har kvar att göra? En nätdörr mellan förrådet och hönshuset samt en liten hönsgård - ja, vi vill ju helst ha dem frigående, men de måste ju få gå ut även om inte vi är hemma. Det enklaste sättet att gjuta plintar på är att först ta en jordborr och borra ur ungefär meterdjupa hål. Efter det tar du ett spett och kör runt i hålet lite så att det finns "ådror" för betongen att rinna ned i. För armering använde vi gammal taggtråd vi hittat i skogen. För att plintskorna skall hamna helt rätt har vi skruvat fast dem vid en gammal balk som vilat på upp och nedvända krukor. När allt sitter helt rätt är det bara att hälla i betongen och låta det stelna. Ja, jag vet. det heter inte stelna, det heter brinna.

Med jordborr gör vi meterdjupa hål.
I hålen häller vi ned betong.
Här är det första till spaljén upprest!
...och här är en rabatt påbörjad.

Här står maken på stege
medan jag jobbar i markplan

















Krusbärsmjöldaggen har som tur är inte tagit buskarna - men bären.
Näckrosen i dammen.

En färgmiss. Ingen kontrast.

















Mycket fick vi slängt - en rensning som vi borde gjort mycket tidigare. Vi behöver göra en likadan urröjning av källaren. Se på allt det här skräpet! Det är bara sådant som vi kunde ha gjort oss av med för länge sedan. Hur kommer det sig att man samlar på sig så mycket onödiga saker? Vem sparar på gamla trasiga bilstolar, till exempel?

Så hann vi tvätta av nästan allt vitt (knutar, fönster och foder), kitta nästan alla fönstren på ena sidan av huset samt skrapa gammal färg. Lite kvar att göra innan vi får gå över till det roliga - måla! Måste till exempel borsta bort den gamla torra falufärgen innan vi kan slamma på den nya gula. Så skönt med slamfärg; man slipper skrapa hela fasader och har man tröttnat på en färg är det bara att måla över med den nya, oavsett om den som är på huset sedan tidigare är starkt pigmenterad eller ej. Men som sagt: bra att sopa bort gammalt pigment först.
Problemet med gul slamfärg är att den är svårare att få tag på än den vanliga faluröda. Jag har beställt den färg vi vill ha hos den lokala byggvaruaffären, men de har haft problem med att hitta den hos sina leverantörer. Förhoppningsvis dyker en hink upp innan semestern är slut.
"En hink?" säger ni; "Hon måste vara tokig, det räcker inte till ett helt hus!"
Det är sant. Jag är tokig. Nej, inte riktigt. Jag antar snarare att vi inte hinner måla mer än en sida av huset i år.

Blommande lammöron.
Kolla vilken häftig spindel!



















Så när det började regna nu på morgonen blev jag först lite frustrerad. Hur ska jag kunna måla under de här omständigheterna?!
Sedan kom jag på att det kanske inte var så dumt. Vi hann nämligen gödsla i några av rabatterna också under helgen. Allt godis åkte ned i jorden till blommorna, för nu när solen skiner intalar jag mig att blommorna ser mycket gladare ut.
Den färdigbrunna komposten blandades 50/50 med torv och ströddes ut i ett tjockt lager runt alla plantor. Till våren får de hästskit.

Eftersom det inte gick att måla i regnet tog Saga på sig en baddräkt och jag och maken fixade med lite annat. Jag lade ytterligare stenar till gången och maken fortsatte snickra spaljéer. Jag lyfte nog lite fel, för nu har jag ont i ryggen. Måste börja styrketräna igen! Den fristående spaljén i rosenträdgården kommer inte bli helt klar förrän det fallfärdiga skjulet är borta. Där ska det förankras i ett plank tids nog. Vi var inne på att göra en hög mur där, men vi får se vad vi har tid och råd med när den dagen kommer.

Vi hann buteljera all flädersaften, som i år är godare än någonsin, så kokade vi rabarber- och jordgubbssaft som ska i flaskor idag. Kanske skörda mer rabarber idag om jag hinner - rabarberpaj är ju också gott!

Nu kan jag alltså äntligen flytta New Dawn! Det betyder att jag kan djupgräva och jordförbättra den hörnrabatten som inte är färdig. Det innebär också att jag kan påbörja min timjangräsmatta! Gråtimjan till mattan och kryptimjan till stengången är det tänkt. Längs stengångens kanter växer gul nunneört och backtimjan. Inte än kanske, så länge bara invid husväggen.

Som ni förstår stupar vi i säng helt slutkörda varje kväll. Jag har inte haft tid att skriva något. Nästa inlägg kommer också få vänta på sig.



Kram på er!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar