söndag 28 oktober 2012

Höst blev till vinter

Idag var himlen särskilt vacker, blå med ett fåtal skära moln upplysta underifrån med ett härligt orange ljus. Morgnar som den här är det härligt att ligga kvar i sängen och titta ut genom fönstret.

Så var det vintertid. Klockorna är omställda och jag gläds åt att hinna uppleva de vackra morgnarna i lugn och ro ytterligare några dagar. Snart är det mörkt igen när jag åker till arbetet, men då är det tid att tända ljus.

Appropå det: Så fort den här hösten gick! Vi är snart inne i november! Igår städade vi undan i trädgården. Alla trädgårdsmöbler är undanplockade, de sista lökarna är satta i jorden och blomkrukor har tömts och ställts undan inför nästa säsong. Vad hände egentligen? Jag hann njuta av höstfärgerna för en kort tid, men nu har vi snö i Skåne, hagel här och frost på natten. Hoppas att det blir en vit jul!

För mig är november en helig månad, en månad då jag skriver under varenda lediga stund, så det är verkligen tacksamt att vara färdig med allt annat som ska göras. I november är jag med i någonting som heter NaNoWriMo, en författartävling som egentligen bara är till för att öka den egna förmågan och man belönas med ingenting förutom äran. Hela oktober går åt till att förbereda karaktärer och handling, första november börjar själva skrivandet. Man vinner tävlingen genom att skriva 50 000 ord på 30 dagar och det gäller att hålla sig inom samma ämne hela månaden ut. Jag har varit med förr, dock ej hunnit klart med min 50 000 ord någon gång. Jag är för självkritisk, raderar massor och skriver om ännu mer, men i år ska jag träna mig på att bara skriva utan att redigera. Kommer bli väldigt svårt, men annars kommer jag inte hinna!

Min lilla tupp Jussi har blivit stor! Han är riktigt ståtlig, blir bara finare och finare. Han är en lustig figur. Ni minns kanske att jag skrev i somras att han är långsint? Jo, han hämnas gärna på de andra tupparna i hönsgården. Härom dagen kom vår tupp Fröding fram till Jussi, pickade honom i nacken och stal hans godis. Nästa dag smög Jussi omkring som om han planerade något, höll ögonen på Fröding. Så BAM! Han skuttade fram, pickade Fröding i nacken och sprang iväg. Fröding fattade aldrig vad som hände.

Vi har tagit hand om honungen också. Det blev inga stora mängder i år - det har ju regnat en del i sommar - men mycket mer än i fjol. Honungen blev dock farligt god i år. Svårt att INTE äta upp den direkt!

Här är min ståtliga Jussi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar